REVIEW: Song of the Sea

Song of the Sea

👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼

Director: Tomm Moore

Year: 2014

Country: Ireland, Denmark, Belgium

Young Ben is about to go to sleep when his childbearing mum decides to give him a shell. “Listen”, she says. “If you listen very carefully you will hear the song of the sea”. Ben presses the shell against his ear and listens and together with his mum he tries to sing the words to this breathtakingly beautiful old Celtic melody that sends shivers down one’s spine. That’s how Song of the Sea opens but not long after this joyous beginning we feel a sharp pain in our hearts as Ben’s mother runs off into the night; never to return.

Tomm Moore, who back in 2009, directed The Secret of Kells is also the director behind this beautiful animated Irish tale of a boy called Ben and his little sister Saoirse. Saoirse is a selkie; a creature that is half human and half seal. She is the last one left of her kind and she must save the other mystical creatures that have been turned into stone by the evil Macha the Owl Witch by singing the Song of the Sea. The problem is that she has lost her voice. The first reluctant Ben brings Saoirse along on an adventurous journey to help her save her people.

The story is filled with characters we feel for; even the “evil ones” mean well and are capable of repentance. Every action taken by any character is performed out of love, no matter how misguided. We understand why Ben is fed up with taking care of his little sister. In his eyes she replaced his mother. She is the cause of all his grief as far as he is concerned. Ben’s father is a broken man after his wife’s disappearance six years ago. We understand his struggle with being a good father who protects his children. Even Macha the Owl Witch acts out of love when she turns creatures into stone; she believes she is relieving them of their feelings and pain. Feelings hurt too much.

Moore has chosen colours which are vivid and emotive to tell this story. The animation is stunning and every scene resembles a painting. Shapes and lines are used to create an irresistible palette of eye candy. It’s refreshing to view an animation that doesn’t follow the norm of the animated shows we see on TV. The story is told at a speed that allows the children (and the rest of us) to reflect and enjoy the drama. The music is composed by Bruno Coulais and adds Celtic soul to this mysterious saga.

This is such a perfect family film and it’s no surprise this film has been nominated for an Oscar and has so far won 12 awards around the globe.

– Linda Hunter

 

Song of the Sea

👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼

Regissör: Tomm Moore

År: 2014

Land: Galiska Tyskland

Ben ska precis gå och lägga sig när hans havande mamma bestämmer sig för att ge honom en snäcka. “Håll den här mot örat och lyssna noga”, säger hon, “så får du höra havets sång”. Ben håller snäckan hårt mot sitt öra och tillsammans med sin mamma försöker han sjunga den hisnande vackra gamla keltiska melodin som får en att rysa av välbehag. Så börjar Havets Sång men inte långt efter detta känner vi hur det kniper till i hjärtat när Bens mamma ger sig ut i natten för att aldrig mera komma tillbaka.

Tomm Moore, som 2009 regisserade Pojken med diamantkalsongerna, är också regissören bakom denna vackert tecknade irländska historia om en pojke som heter Ben och hans lilla syster Saoirse. Saoirse är en selkie; en slags varelse som är hälften människa och hälften säl. Hon är den sista av sitt slag och hon måste rädda alla mystiska varelser som har blivit förstenade av den elaka ugglehäxan Macha genom att sjunga Havets Sång. Problemet är att hon förlorat sin röst. Den först motvillige Ben tar med Saoirse på en äventyrsfull resa för att rädda hennes folk.

Historien är fylld med karaktärer som vi känner för; även dom “elaka” menar väl och kan känna ånger. Alla handlingar som utförs av karaktärerna kommer från kärlek även om dom är vilseledda. Vi förstår varför Ben är trött på att ta hand om sin lilla syster. I hans ögon ersatte hon hans mamma. Det är hon som är anledningen till all hans sorg. Bens pappa är en bruten man sedan hans fru försvann sex år sedan. Vi förstår hans kamp med att vara en god far och beskydda sina barn. Till och med Macha ugglehäxan förvandlar varelser till sten på grund av kärlek; hon tror att hon tar bort deras lidande och smärta. Känslor gör för ont.

Moore har valt färger som är livliga och känslomässiga för att berätta historien. Animationen är fantastisk och varje scen liknar en tavla. Former och linjer används för att skapa ett oemotståndligt palett av ögongodis. Det är uppfriskande att se en tecknad film som inte följer normen av dom tecknade showerna vi
ser på TV. Historien är berättad i ett tempo som tillåter barnen (och resten av oss) att reflektera och njuta av dramat. Musiken är komponerad av Bruno Coulais och ger en keltisk själ till denna mystiska saga.

Det här är en perfekt familjefilm och det är inte märkligt att den har blivit Oscarnominerad och har än så länge vunnit 12 priser runt om i världen.

– Linda Hunter

 
Menu